Jag har suttit och tittat på Michael Jacksons minnesstund nu lite till och från. Jag har kännt hur gråten samlats i halsgropen och det är konstigt att jag blir så berörd även när jag inte kände honom.

Som kommentatorerna sa under direktsändningen när så många lovordade Michael och sa hur fin och vacker han var, var att varför kom inte dom här orden lite tidigare? Det skulle han ha behövt. Det är skumt att så fort man dör så blir man som ett helgon, men under sin livstid så snackas det mest skit.

Jag bestämde mig när jag tittade på sändningen att tisdagens DT skulle vara en tatuering på Michael Jackson. Därför har jag valt denna. Till minne av en otrolig artist, den bästa av sitt slag, vila i frid!